Så har man varit på riktig släktträff och träffat i allafall en liten del av sambons släkt. Mat, rundtur, fika och grejer. Lillkillen var yngst på träffen och skötte sig alldeles perfekt.
Kan i och för sig meddela att lillkillens pekfinger satt som klistrat i näsborren under hela träffen (förutom de tillfällen då det åkte in i munnen). Jag ser det som ett tecken på god överlevnadsinstinkt. Att hitta föda överallt är det inte alla som kan.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
ihhh, *asg*, försök fostra barnet innan det är försent! Mina barn har ännu inga sånna tendenser och det är jag glad för, de får väl livnära sig på navelludd eller nått om så behövs...
Höstkramar från Sollis!
Post a Comment