Framsteg!

Eftersom fisen var pigg, glad och inte hade någon feber idag så blev det fika på stan med tant A. Vi fick fika i skift, fisen skulle hämta strumpor från Kappahl och sprang uppför och nerför rulltrapporna hela tiden och det gick ju bara inte att släppa helt oövervakad. En ensam pappa som fikade bredvid med sin (till en början) stillsamma dotter i liknande ålder verkade inte helt glad över fisens dåliga inflytande...

Kvällens dos av penicillin gick ner utan större problem! Jag tog fram doseringssprutan (japp moster, det är precis en sån du tänkte på som vi använder) och medicinflaskan och fisen pekade glatt på munnen och gapade. Jag blev minst sagt förvånad. En liten brottningsmatch och lite skrik blev det förstås när han fått i sig första klunken men jämfört med i morse gick det väldigt städat till. 3 - 0 till mamman än så länge!