Utveckling

Försökte få sympati från sambon för att jag är så sjuk och sa att "jag snyter faktiskt blod". Men han gick inte på den. "Det gör du ju alltid från första snytet" sa han... och det har han ju rätt i.

En halvjobbig utvecklingsperiod på gång igen, lillkillen vill vara nära hela tiden, allra helst på och om det bara gick skulle han nog krypa tillbaka in i magen. Nåja, det går ju över snart och han håller ju uppenbarligen på att lära sig en massa saker. Står och håller sig i det mesta själv, har balans nog att stå helt själv i ett par sekunder och går ibland (mycket ostadigt) ett par små steg. Han babblar massor, fast det går fortfarande inte att uttyda några riktiga ord tycker jag. Fast han har ett särskilt ljud för lampa, han viskar da da istället för att säga det högt...

Huset såg ut som vi mindes, fast gräsmattan var mycket mindre än vad jag kom ihåg. Bara bra det, då är det ju mindre att klippa till sommaren.